Immunförsvaret

På en timme gick jag från som-vanligt till febrig och vinterkräksjuke-svag. Jag har inte tid! Jag måste jobba! Jag kan inte vara sjuk!

 

Men kroppen lyssnar inte. Det finns inget att göra. Kapitulera. Avboka klienter. Stappla mot sängen och sedan ilsket tänka på allt som nu stannar upp....

 

Mellan perioder av dvala då alvedonens kraft ger sig till känna tänker jag på immunförsvaret och vad mitt system signalerar till mig.

 

Har jag stressat? Har jag sovit för lite? Har jag ätit slarvigt? Har jag fått för lite frisk luft? Har jag motionerat för lite? Har jag träffat många som varit sjuka?

 

Vad nu svaret än är så tror jag inte jag är ensam om att tycka att jag inte har tid med att vara sjuk och därmed slår den den allt annat än i denna stund behövliga stressen på. Det kommer inte att påskynda tillfrisknandet.

 

Jag borde istället lite snällt säga till mig själv att om jag lyssnar på kroppen och tar det lika lugnt som kroppen ber mig så borde jag vara på benen ganska snart.

Lite perspektiv. Lite fötterna på jorden. Lite positiv.

 

Så det gör jag.

 

Jag är snart tillbaka!

 

Maria

 

 

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lina » Fredagsmys. :  ”Hej Maria och Torbjörn! Vilken härlig ton ni har på er hemsida, jag sitter och f..”

  • susanne salmén » Träningsresan:  ”Jättejättefin hemsida med toppenresor ! Jag tror jag kommer på alla :) Varm Kra..”

  • Marianne Berlin » Vad är det som händer? :  ”Hm, har artros, aldrig svullen av den. Haft som knivar och opererats. Slagit i k..”

  • Annika Stålfjäll Reinert » Vad är det som händer? :  ”Så är det! Vi får inte glömma att vanligt friskt åldrande även innefattar viss v..”

  • Ingrid » Jag har fyllt år!:  ”Grattis! ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln