En PT:s bekännelse

Ibland händer det. Man är hungrig. Man är i stress. Man är inte tänkande. Man är en vanlig människa. Det är då en gör det. Går på impuls. Triggar på gamla minnen. Går emot bättre vetande.

 

I mitt fall handlade det om att i språng, på väg mot ngt som jag visste mig vara försenad till, utan att reflektera köpa en hamburgare på ett ställe som förtjänstfullt tillhandahåller sk hamburgare.

 

Jag erkänner. Det smakade så gott som det gör. Jag erkänner jag åt den på språng i kylan utan att egentligen veta hur den smakade.

 

Jag har egentligen inte eller jag har aldrig dåligt samvete för de gånger jag äter något som jag vet inte är så nyttigt.

 

UTOM när jag köpt en sådan där hamburgare. Då får jag dåligt samvete. Inte för att jag har dåligt samvete utan för att jag faktiskt inte mår bra efter att ha ätit en sådan hamburgare - hur god den än var. Jag får dåligt samvete si-så-där 20h senare. Då jag upplever mig kemiskt förgiftad.

 

Jag vill med detta inlägg säga att om Du ibland äter ngt som du mår dåligt av, fundera då varför du mår dåligt. Kanske är det inte alltid bara insikten om att du felat utan kanske är det för att du inser att du trots att du vet, ätit någor som gör att du mår fysiskt dåligt.

 

Jag vill med detta inlägg säga att om du måste äta något i hast - försök alltid välja det bästa av det sämsta utfrån att du säkert vill må bra inte bara i studen utan också senare.

 

Maria

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln