2017 > 10

Jag reste till Sverige. Taggad. Hade packat allt för löpning ute i hösten, i regn, i kyla, i blåst  – ja även för snönstorm var jag kittad.  
 Så händer det. Jag kliver ur planet på Arlanda och tycker att mitt vänstra knä känns lite…stumt. Inte konstigt. Sitta i flygplan är ju ingen hälsosam ställning för kroppen.
 
Nåja, ingen panik.
Väl på hotellrum, när jag klär av mig, ser jag att mitt vänstra knä är väldigt svullet. Mitt knä ser ut som en elefantfot. Jag kan inte böja mitt knä helt, det stramar.  I sängen, känner jag att mitt det värker lite runt om mitt knä. Tänkte inte så mycket på det. En natts sömn skulle säkert göra mig hel.
Vaknar dagen efter, har rätt ont i mitt knä. Inser att löpning inte är det jag ska göra. Tar mig till ett möte men känner smärta i knä. Inser att resan inte alls kommer att ge mig underbara andetag i höstskrudad skog.  Mitt knä sväller ytterligare, men smärtan avtar. Jag tänker att det ser ut som om mitt knä är vätskefyllt. Googlar; ”vatten i knä”, ”svullnad kring knä”. Bidar tiden. Lever som vanligt i Stockholm, men löpningen avstår jag från. Svullnaden går ned varje natt, men kommer åter under dagen.  

Dags för återresan till Nazare.
Flyg igen. Mitt knä svullnar groteskt.  Blir lite missmodig. Börjar fundera. Vad kan det vara. Hade jag tränat hårt? Hade slagit i mitt knä? Nej, nej blev mina svar. Så kom jag ihåg.  Dagen innan jag reste till Sverige hade jag kört ett roddpass, tuffa intervaller. Böj och sträck, böj och sträck….det är ju också mitt vänstra knä, vänster ben med sina problem från ischiasnerven. Jag tänker där har jag det.
 
Men helt vill jag inte släppa det.
 Jag har inte ont. Men mitt knä är svullet. Mitt knä är fult och inte det knä jag är van vid.  Jag mailar min fina kära vän som är sjukgymnast och får så svaret som jag ju önskar mig;
 ”Om det är min kropp och mitt knä...... skulle jag inte bry mig alls!
Det behöver inte betyda ett dugg!! Svullet, lite trött knä, lite gammalt, förmodligen ganska nött, inget våld, inget trauma, kanske gått lite långt, lite annat underlag........det betyder noll i mina ögon och när du säger som det är nu!
”Du har ju inte ens ont! Skulle isåfall tro att du kan ha lite arthros, som är ofarligt! Du har inte ens låsning eller knivar i knäet!
Svullet knä.... låt det bero.... fortfarande svullet efter några veckor..... nja, då skulle jag avstå löpning eller annan hård träning för knä.
Men du måste ju bara fortsätta som vanligt. Se om det blir värre av löpning eller milslånga promenader. Smärta vid trappuppgång är också normalt i våran ålder, därför finns det ledstänger. Nää, du har vänt dig till fel person. Jag skulle inte bry mig ett dugg.
Fortsätt som vanligt. Så länge du inte har så ont att du inte kan gå, springa, det låser sig, knivar, du kan inte sträcka ut, då är det förmodligen menisk men det kommer vid vridvåld, korsband vid kraftigt trauma och då vacklar knäet. Vanlig arthros är svullnad och generell värk om du belastar längre. Mina knän är trasor, men jag springer helst kontrollerat på löpband eller jääääteförsiktigt ute för jag får inte sätta i fötterna fel, alternativet är att inte springa alls och det väljer jag inte. ”


Jag jublar inombords när jag läser hennes mail. 
Så nu blir det ett löppass imorgon.
Lite lätt prova och se vad som händer. Idag yoga och lite core samt promenad. Jag klagar härmed inte, jag bara sörjer mina löpturer i svenska hösten. Men. Vid lunchen i sol idag tänker jag att jag är ju frisk. Mitt knä är åter mindre svullet. Dessutom, jag är ju glad för min 54 åriga kropp och jag är ju dessutom van vid bakslag i träningsupplägg – så det är bara att bryta ihop och komma igen.
 
Ps. Klicka här för en riktigt pedagogisk liten film om Yogaandetaget Ujjayi som jag själv fattade bäst via denna film. Tack till mhyoga. Ds

Maria 
 
 

Läs hela inlägget »

För mig är hösten ännu inte kännbar. Ännu inte synbar. Men för dig. Kanske är det nu du ena dagen njuter av hur vackert det är ute och andra dagen tänker på hur mörkt, kallt och regnigt det är.

Varje plats på jorden har sina praktiska utmaningar när det gäller att hålla igång träning och motion utomhus. För mig är det faktiskt värmen. Jag trivs ju i snöglopp, minusgrader, höstregn och snö. 

Den irriterande flåshurtiga uppmaningen; ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” kan förvisso stämma. :) 
Men jag tänker att det kanske mer handlar om att ”Det finns tankar som gör att man inte tränar och motionerar trots att man vet att man borde” Dessa tankar som ger exakt så många motiveringar att mycket annat upplevs som viktigare än just detta planerade tillfälle för motion eller träning. Det kan också vara så att dina tankar boostar "latmasken" , det är den sortens tankar som totalt elimnerar dåligt samvete för att du inte gör det du bestämt dig för att göra. 

Steg för steg
När du nu inser att du har kläder för att ta dig ut på löprundan eller promenaden men ändå inte gör det, hur ska du då göra? Hur ska du stoppa tankarna som är på väg att stoppa dig? 
1.På med kläderna.
2.Ut genom dörren. 
3.Gå eller spring. 
4. Eller ta dig till den plats där du tränar annat. 

OM den mentala dagsformen är låg, finns en bra regel!
Ge dig själv 15 min i det tempo som är behagligt. Vänd sedan hem. Oftast, efter 15 minuter vill du inte vända på en gång. Du har nämligen kommit igång, kroppen har börjat bli uppvärmd och hjärnan sänder signalerna att det är skönt. 
Så.
På med luvan. På med kläderna. På med skorna. Glöm inte reflexer om det är mörkt. Följer du 15 minuters regeln får du till 30 minuter aktivitet. Underbart. Jag brukar dessutom påpeka att i mörkret är alla katter svarta, dvs hur pigga eller snygga vi ser ut spelar ingen roll :) ganska befriande. 

Ut i naturen!
Det finns forskning på att vi mår bra av att vara ute i skogen. Naturen som kraftkälla.  Det behöver inte alls vara så krångligt. Du behöver inte gå eller springa flera mil eller en mil första gången. Bygg upp sträckan steg för steg. Under året kan du hinna med många vackra km och komma till platser som du ångrar att du inte besökt tidigare. 
Använd helgerna eller annan ledig tid till att utforska din omgivning. Samla vänner och/eller familj till en planerad vandring, springa-gå, eller springa en vandringsled. Packa ned lite smått och gott, något att dricka, kanske en kaffetermos. Låt denna höst bli hösten då du tog naturen i besittning.

Själv ska jag undersöka Nazarés vandringsleder under denna vinter. Det ska bli intressant.  Jag vill ju ordna en vandringsresa våren 2018 - då gäller det att ha koll på var vandringen ska ske. :)  

Njut av den unika allemanrätten vi har i Sverige. 
Här hittar du vandringleder, i hela Sverige. 

Maria 

Läs hela inlägget »