2018 > 06

Underbar midsommar på alla sätt!
Hurra hurra hurra - med ett fånigt flin på läpparna tog jag mig upp och sedan ned för berget. 

Jag erkänner att i slutet av den 8 km långa nedstigningen från Poço do Inferno då hade jag mina mörka stunder. 

Jag kände nämligen att jag blev trött i musklerna kring knäskålen, det var då jag började tänka att ”jaha, imorgon kommer mitt knä att vara svullet och jag kommer att ha värk i natt och jag kommer att ha svårt att böja mitt ben” men nej så blev det inte. 
Jag som för 6 månader sedan inte kunde gå nedför en trappa utan svullnad och smärta. Makalös utveckling. 


 

En god öl är en kall öl är en öl man fysiskt kämpat för
Klart att jag efter drygt 18km vandring under 5h kände mig lite mör när vi utan att skämmas beställde in den största och kallaste ölen i byn. Men inte ont, inte haltande utan bara underbart trött och varm. Vi hade klarblå himmel och nästan 30 grader varmt hela vandringen. 

Det här var samma dag som Sverige nästan vann. Vi hade hittat en lokal bar med tv utomhus. Lite nedslagna vandrade vi uppåt mot pensionatet och insåg att stegräknaren hann passera 30 000 steg innan kl 00.00. 

Jag ska inte varva upp mig här i texten. Men om jag säger #backadurmaz då förstår ni. 

Träningen funkar 
Under snart 6 månader har jag ju helt fokuserat på att träna grenspecifikt för just löpning och vandring.

Jag har rehabtränat kan man säga. Inte alltid har jag upplevt framgång. För att inte tappa fokus, för att inte tappa sugen har jag sedan januari tränat med PT Henrique på Fitness Factory här i Nazaré. 

Underbart och vitalt för mig är hans pepp och hans grepp över hur jag ska nå mitt mål. Det som är mätbart är ökad muskelmassa, lite viktnedgång (inte i fokus faktiskt), förbättrad rörlighet och balans.

Träning jag fortsätter med. Jag har målet att vara så aktiv som jag vill på det sätt jag vill. Min kropp ska alltså inte styras av mina begränsningar - de ska jag försöka ta mig runt.

NOG om detta.
Jag blev ju tok-kär i Manteigas , i den lilla alpliknande byn här i Portugal, bara 3h från Nazaré. 

Vi bodde på ett underbart pensionat i  Manteigas. Det här är inte platsen för dig som vill ha flacka promenader eller flack trekking.

Men detta kan också passa dig som klättrar seriöst.  Paulo och Daniela driver inte bara pensionat utan arbetar som bergsguide på Centro Montanha

Det här är platsen för dig som kan gilla tanken på att uppåt är riktningen oavsett vad man tänkt sig :) 

Men det kostar i ansträning att ta sig fram vinner du i upplevelser av vad du ser, hör och doftar. 

 

Sötvatten
 
Jag lever väldigt nära hela stora atlanten, med milsvida stränder, oändliga vågor och de högsta vågorna i världen. Jag lever nära havet,  barrskogar och fält och böljande kullar. Men under denna resa kom jag så nära porlande bäckar av frisk sötvatten.

Jag kom så nära allt det som för mig nog är sommar; blommor,kryp, fjärilar,fåglar,myggor, bäckar, ängar och lövträd av alla former. Fantastiskt. På bilden står jag bara och svalkar mig. Iskallt vatten. Kunde, om jag vetat mer om detta vatten, tänkt mig att hoppa i det iskalla söta upppigande vattnet :) 

Det var hett. Min tunna tröja är ett solskydd, mina tights skydd mott kryp.

 

Gott att äta och att dricka

Byn har det viktigaste men här shoppar man inte loss. 
Vi kan inte uttala oss om restauranger då vi valde mysa på vår balkong. Medtaget vin, grönsaker, frukter, korvar och bröd blir en festmåltid på rätt ställe med rätt sällskap. :) 

Boende
Vi valde att bo på Casa Mariolas som drivs av Daniela och Paulo som lämnade storstadslivet i Lissabon för lugnet och möjlighet till en livsstil nära naturen i Mantegias.
Deras pensionat CASA MARIOLAS  med mysig bakgård och utsikt över dalen rekommenderas mycket varmt.  www.casamariolas.com 

Serra da Estrela 
Naturen var magisk, såklart var det så detta år efter allt regn. Vi såg alla färgsprakande blommor och otaliga nyanser av grönt i skogen. Bigarråerna,  röda, mogna och goda smakade vi.

Förra året var för torrt. Nästan ingen frukt. Inga blommor.

Men nu. Porlandet I bäckarna magiskt. Vattenfall så vackra. Små sjöar på toppen. Björkar.
Ja, även snö hann vi med att uppleva. Skogen. Ängarna. Dungarna. Stenarna. Vyerna. Bäckarna. Sjöarna. Bergsbyar.  Serra da Estrella är en region, inte bara ett berg. Här kan du läsa mera

Efter elden - livet tar fart med färgen grön. 
Jag kan inte berätta om allt detta fantastiska utan att beröra de stora områden som drabbades av skogsbränder förra året. Det blir så hemskt när man ser det i verkligheten. De hus som elden slukat och bara lämnat ruiner kvar. De sot svarta ”pinnar” som sticker upp från nedbrända kullar och påminner om vilka skogar som en gång stod där. ’
I detta sorgliga svarta reser sig den sköngröna ormbunken och breder ut sig som som en hoppgivande filt. Tack vara ormbunkens utbredning är inte allt bara svart eller askgrått. 

Rehab
Naturen och våra kroppar har en fantastisk möjlighet att återhämta sig. Jag säger inte att det alltid är så. Men jag säger att det ofta är så.

Vid min ålder kan jag knappast klaga över artros i ett knä och diskbråck som påverkar mig. Jag har det inte alls värst och jag har inte alls drabbats av det värsta. 

Men jag vill säga att glädjen övet att inte ha ont eller känna att jag kan röra mig som jag vill - den glädjen önskar jag er alla.

Nä, nu får jag sluta. Ska till gymmet och krama om min PT och berätta att mitt knä ”höll”. Ser du hjärtat i bilden? 

Maria 

Läs hela inlägget »

Jag har inte så mycket av "midsommarfeeling". Förvisso flyger svalorna med galen glädje och med kvittrande tjut kring vår terrass.
Förvisso har jag sill i kylen.
Förvisso växer gräslöken fint.
Förvisso finns färskpotatisen liten och smaklig. Förvisso finns jordgubbar små och så söta.
Förvisso finns snapsen frusen i vår frys.
Förvisso är den portugisiska ölen smaklig.
Förvisso har jag hårt bröd i skafferiet.
Förvisso har jag den smakliga osten Sao Miguel i kylen. (Pastöriserad och lagrad komjölksost från en av paradisöarna i Azorerna.)
Laddad till tänderna.
- Men jag har ingen”midsommarfeeling”.
- Varför?
- Förmodligen är det så för att jag saknar midnattssol och den svenska naturen! 

Råda bot på denna frånavaro av midsommarfeeling  blir en resa upp till Serra da Estrella, ca 3h bilresa härifrån. Det blir fint med midsommar i Portugal. 
Det blir något i stil med "morgon mellan fjällen...", istället för midnattssol. 
Det blir berg istället för hav, det blir dal istället för sand. Det blir vandring och kanske bad i svalkande flod istället för midsommarbuffé.  
Det här blir en perfekt midsommar!

Med detta sagt önskar jag dig en fin midsommar!
Jag återkommer med betraktelser från bergen. 

May my knee be with me! :) 

Ps. Från Klotet P1 "På sommaren samlas vi gärna kring grillen. Men är det miljömässigt okej att lägga kött på grillen? Och vilka grönsaker är bäst med tanke på miljö och klimat?"Ds


Maria 

Läs hela inlägget »
Inför start #corridanazare 2018 Inför start #corridanazare 2018

Jag måste tillstå att jag nog haft lite skrivkramp. 
Jag har kanske blivit påverkad av vädret här, vi har haft en lång och kylig vår med mycket regn och för många grå dagar.  Jag kan kanske ha blivit påverkad av en redig förkylning. Säkert är att jag är påverkad av mitt vänstra knä…artrosen. Så. När jag då påverkad, av ditt eller datt, satt mig framför datorn har jag inte hittat orden eller vetat vad jag vill skriva om.  Men nu vet jag!

Jag vill skriva om min egen längtan efter löpning.
 Jag vill skriva om hur fantastiskt det är att känna att benen bär, steg efter steg i fart framåt. 
Utvecklingen går framåt, jag kan nu ”springa” ”jogga” ”lufsa” nästan varje dag utan att mitt knä sväller, utan att jag börjar halta och utan att jag får värk. Det är ett stort framsteg. 
Jag har jobbat mycket med grenspecifik styrketräning och rörlighetsträning. 
Just denna träning har också givit mig pepp, de dagar jag haft riktigt ont och varit svullen har jag ändå klarat av att göra min styrketräning. Det som är frustrerande är att jag INTE kan springa så fort som jag vill, vid en viss hastighet då börjar det göra ont i mitt knä.  Frågan om jag ska nöja mig här eller fortsätta träna och tro på min magkänsla som säger mig att det kommer att bli ännu bättre och jag kommer att kunna springa fortare. Jag vet svaret.
 
CORRIDA DA NAZARÉ 
Igår var det en löpartävling här i Nazare. CORRIDA DA NAZARÉ 
10 km, en kuperad bana som efter ca 1km blir en ca 2km lång seg backe. Igår var det dessutom rätt blåsigt så motvind var också en faktor som gjorde löpning tyngre. Kul med tävling oavsett vilket mål man har! Jag sprang inte. Men åh, vilken lust jag kände för att springa.

Målbilden
Men, jag håller mig till planen.
Målet med min träning kan då kanske vara ett 10km lopp inom 6 månader. Kanske ett vintrigt lopp någonstans i Sverige? Vi får se. :) 

Maria 
 
 
 

Läs hela inlägget »