Underbar midsommar på alla sätt!
Hurra hurra hurra - med ett fånigt flin på läpparna tog jag mig upp och sedan ned för berget. 

Jag erkänner att i slutet av den 8 km långa nedstigningen från Poço do Inferno då hade jag mina mörka stunder. 

Jag kände nämligen att jag blev trött i musklerna kring knäskålen, det var då jag började tänka att ”jaha, imorgon kommer mitt knä att vara svullet och jag kommer att ha värk i natt och jag kommer att ha svårt att böja mitt ben” men nej så blev det inte. 
Jag som för 6 månader sedan inte kunde gå nedför en trappa utan svullnad och smärta. Makalös utveckling. 


 

En god öl är en kall öl är en öl man fysiskt kämpat för
Klart att jag efter drygt 18km vandring under 5h kände mig lite mör när vi utan att skämmas beställde in den största och kallaste ölen i byn. Men inte ont, inte haltande utan bara underbart trött och varm. Vi hade klarblå himmel och nästan 30 grader varmt hela vandringen. 

Det här var samma dag som Sverige nästan vann. Vi hade hittat en lokal bar med tv utomhus. Lite nedslagna vandrade vi uppåt mot pensionatet och insåg att stegräknaren hann passera 30 000 steg innan kl 00.00. 

Jag ska inte varva upp mig här i texten. Men om jag säger #backadurmaz då förstår ni. 

Träningen funkar 
Under snart 6 månader har jag ju helt fokuserat på att träna grenspecifikt för just löpning och vandring.

Jag har rehabtränat kan man säga. Inte alltid har jag upplevt framgång. För att inte tappa fokus, för att inte tappa sugen har jag sedan januari tränat med PT Henrique på Fitness Factory här i Nazaré. 

Underbart och vitalt för mig är hans pepp och hans grepp över hur jag ska nå mitt mål. Det som är mätbart är ökad muskelmassa, lite viktnedgång (inte i fokus faktiskt), förbättrad rörlighet och balans.

Träning jag fortsätter med. Jag har målet att vara så aktiv som jag vill på det sätt jag vill. Min kropp ska alltså inte styras av mina begränsningar - de ska jag försöka ta mig runt.

NOG om detta.
Jag blev ju tok-kär i Manteigas , i den lilla alpliknande byn här i Portugal, bara 3h från Nazaré. 

Vi bodde på ett underbart pensionat i  Manteigas. Det här är inte platsen för dig som vill ha flacka promenader eller flack trekking.

Men detta kan också passa dig som klättrar seriöst.  Paulo och Daniela driver inte bara pensionat utan arbetar som bergsguide på Centro Montanha

Det här är platsen för dig som kan gilla tanken på att uppåt är riktningen oavsett vad man tänkt sig :) 

Men det kostar i ansträning att ta sig fram vinner du i upplevelser av vad du ser, hör och doftar. 

 

Sötvatten
 
Jag lever väldigt nära hela stora atlanten, med milsvida stränder, oändliga vågor och de högsta vågorna i världen. Jag lever nära havet,  barrskogar och fält och böljande kullar. Men under denna resa kom jag så nära porlande bäckar av frisk sötvatten.

Jag kom så nära allt det som för mig nog är sommar; blommor,kryp, fjärilar,fåglar,myggor, bäckar, ängar och lövträd av alla former. Fantastiskt. På bilden står jag bara och svalkar mig. Iskallt vatten. Kunde, om jag vetat mer om detta vatten, tänkt mig att hoppa i det iskalla söta upppigande vattnet :) 

Det var hett. Min tunna tröja är ett solskydd, mina tights skydd mott kryp.

 

Gott att äta och att dricka

Byn har det viktigaste men här shoppar man inte loss. 
Vi kan inte uttala oss om restauranger då vi valde mysa på vår balkong. Medtaget vin, grönsaker, frukter, korvar och bröd blir en festmåltid på rätt ställe med rätt sällskap. :) 

Boende
Vi valde att bo på Casa Mariolas som drivs av Daniela och Paulo som lämnade storstadslivet i Lissabon för lugnet och möjlighet till en livsstil nära naturen i Mantegias.
Deras pensionat CASA MARIOLAS  med mysig bakgård och utsikt över dalen rekommenderas mycket varmt.  www.casamariolas.com 

Serra da Estrela 
Naturen var magisk, såklart var det så detta år efter allt regn. Vi såg alla färgsprakande blommor och otaliga nyanser av grönt i skogen. Bigarråerna,  röda, mogna och goda smakade vi.

Förra året var för torrt. Nästan ingen frukt. Inga blommor.

Men nu. Porlandet I bäckarna magiskt. Vattenfall så vackra. Små sjöar på toppen. Björkar.
Ja, även snö hann vi med att uppleva. Skogen. Ängarna. Dungarna. Stenarna. Vyerna. Bäckarna. Sjöarna. Bergsbyar.  Serra da Estrella är en region, inte bara ett berg. Här kan du läsa mera

Efter elden - livet tar fart med färgen grön. 
Jag kan inte berätta om allt detta fantastiska utan att beröra de stora områden som drabbades av skogsbränder förra året. Det blir så hemskt när man ser det i verkligheten. De hus som elden slukat och bara lämnat ruiner kvar. De sot svarta ”pinnar” som sticker upp från nedbrända kullar och påminner om vilka skogar som en gång stod där. ’
I detta sorgliga svarta reser sig den sköngröna ormbunken och breder ut sig som som en hoppgivande filt. Tack vara ormbunkens utbredning är inte allt bara svart eller askgrått. 

Rehab
Naturen och våra kroppar har en fantastisk möjlighet att återhämta sig. Jag säger inte att det alltid är så. Men jag säger att det ofta är så.

Vid min ålder kan jag knappast klaga över artros i ett knä och diskbråck som påverkar mig. Jag har det inte alls värst och jag har inte alls drabbats av det värsta. 

Men jag vill säga att glädjen övet att inte ha ont eller känna att jag kan röra mig som jag vill - den glädjen önskar jag er alla.

Nä, nu får jag sluta. Ska till gymmet och krama om min PT och berätta att mitt knä ”höll”. Ser du hjärtat i bilden? 

Maria 

Läs hela inlägget »

Jag har inte så mycket av "midsommarfeeling". Förvisso flyger svalorna med galen glädje och med kvittrande tjut kring vår terrass.
Förvisso har jag sill i kylen.
Förvisso växer gräslöken fint.
Förvisso finns färskpotatisen liten och smaklig. Förvisso finns jordgubbar små och så söta.
Förvisso finns snapsen frusen i vår frys.
Förvisso är den portugisiska ölen smaklig.
Förvisso har jag hårt bröd i skafferiet.
Förvisso har jag den smakliga osten Sao Miguel i kylen. (Pastöriserad och lagrad komjölksost från en av paradisöarna i Azorerna.)
Laddad till tänderna.
- Men jag har ingen”midsommarfeeling”.
- Varför?
- Förmodligen är det så för att jag saknar midnattssol och den svenska naturen! 

Råda bot på denna frånavaro av midsommarfeeling  blir en resa upp till Serra da Estrella, ca 3h bilresa härifrån. Det blir fint med midsommar i Portugal. 
Det blir något i stil med "morgon mellan fjällen...", istället för midnattssol. 
Det blir berg istället för hav, det blir dal istället för sand. Det blir vandring och kanske bad i svalkande flod istället för midsommarbuffé.  
Det här blir en perfekt midsommar!

Med detta sagt önskar jag dig en fin midsommar!
Jag återkommer med betraktelser från bergen. 

May my knee be with me! :) 

Ps. Från Klotet P1 "På sommaren samlas vi gärna kring grillen. Men är det miljömässigt okej att lägga kött på grillen? Och vilka grönsaker är bäst med tanke på miljö och klimat?"Ds


Maria 

Läs hela inlägget »
Inför start #corridanazare 2018 Inför start #corridanazare 2018

Jag måste tillstå att jag nog haft lite skrivkramp. 
Jag har kanske blivit påverkad av vädret här, vi har haft en lång och kylig vår med mycket regn och för många grå dagar.  Jag kan kanske ha blivit påverkad av en redig förkylning. Säkert är att jag är påverkad av mitt vänstra knä…artrosen. Så. När jag då påverkad, av ditt eller datt, satt mig framför datorn har jag inte hittat orden eller vetat vad jag vill skriva om.  Men nu vet jag!

Jag vill skriva om min egen längtan efter löpning.
 Jag vill skriva om hur fantastiskt det är att känna att benen bär, steg efter steg i fart framåt. 
Utvecklingen går framåt, jag kan nu ”springa” ”jogga” ”lufsa” nästan varje dag utan att mitt knä sväller, utan att jag börjar halta och utan att jag får värk. Det är ett stort framsteg. 
Jag har jobbat mycket med grenspecifik styrketräning och rörlighetsträning. 
Just denna träning har också givit mig pepp, de dagar jag haft riktigt ont och varit svullen har jag ändå klarat av att göra min styrketräning. Det som är frustrerande är att jag INTE kan springa så fort som jag vill, vid en viss hastighet då börjar det göra ont i mitt knä.  Frågan om jag ska nöja mig här eller fortsätta träna och tro på min magkänsla som säger mig att det kommer att bli ännu bättre och jag kommer att kunna springa fortare. Jag vet svaret.
 
CORRIDA DA NAZARÉ 
Igår var det en löpartävling här i Nazare. CORRIDA DA NAZARÉ 
10 km, en kuperad bana som efter ca 1km blir en ca 2km lång seg backe. Igår var det dessutom rätt blåsigt så motvind var också en faktor som gjorde löpning tyngre. Kul med tävling oavsett vilket mål man har! Jag sprang inte. Men åh, vilken lust jag kände för att springa.

Målbilden
Men, jag håller mig till planen.
Målet med min träning kan då kanske vara ett 10km lopp inom 6 månader. Kanske ett vintrigt lopp någonstans i Sverige? Vi får se. :) 

Maria 
 
 
 

Läs hela inlägget »

"I Konsten att blifva Tio år yngre". En Handbok för Herrar och Fruntimmer, utgiven i Stockholm 1828, heter det bland annat: ”Beträffande kroppens storlek hos det qvinliga slägtet, så är väl den största längd icke den bäst passande, men om man antager den medelmåttiga som vackrast, så gör man fruntimrens smärthet ingen orätt; derföre nämna också skalderne sköna fruntimmer smala uppskjutande ahlträd. En skön person måste äfven äga tillbörlig fyllighet; kroppen måste hafva tillräckligt kött och med inblandadt fett, som uppfyller alla kroppens och hudens tomheter, och gör lemmarne fylliga och runda.”  Källa PopulärHistoria 

Det florerar bra och mindre bra råd, som vi ändå, kanske följer.
I England, på 1800-talet, sas det, att en ung flicka skulle ha ambitionen att aldrig låta midjans siffermått överstiga hennes ålder och helst skulle hon gifta sig innan 21 år. Då kan vi räkna ut att 21 inches (inches var måttet) ger ett mått på 53.34 cm . Källa PopulärHistoria
2018 är råden mer humana…(eller inte)
Nu ska vi ju bara jaga ”gäddhäng” och ”muffinsmagar” och deffa oss fram till ”bikni2018” , lära oss dagdrömma, sockerbanta, formtoppa, jaga PB, detoxa, eller bege oss på Wellness Retreat. 

I skuggan av alla råd försvinner kanske bra information om forskning -  som alla borde känna till. (Rådet att styrketräna)
Jag läste denna dag i Runners World april 2018 om Idrottsforskning som understryker vikten av styrketräning för äldre. ”Professor Tommy Cederholm påpekar ett obestridligt faktum; äldre individer tappar muskelmassa snabbare än andra. ( jamen, det kunde vi kanske alla ana, men hur mycket tappar vi?)
I en studie från 2013 lät man 10 friska 72-åringar minska sin dagliga aktivitet från 6000 steg till 1500 steg per dygn. På 14 dagar reducerades muskelmassan i benen med 400 gram. Förutom en tappad muskelmassa noterade man försämrad förmåga att omsätta glukos och en ökad inflammationsbenägenhet hos försökspersonerna. ”  Källa Runnersworld.se 
Jag menar att det här rådet är ett bra råd, det här är information som vi inte ska ignorera.  Tänk dig under dunderförkylning a la 14 dagar, hasa mellan säng och soffa...

Hur långt är 6000 steg?
Generellt tar man mellan 1200-1600 steg per kilometer. Att det skiljer sig så mycket beror på hur långa steg du tar. 
Hur långt har du gått?
Om du har en stegräknare som bara räknar steg kan du här få hjälp att räkna ut
hur långt du gått. Skriv in antalet steg samt din steglängd i centimeter!
Steg:    6000    Steglängd:     60    
Du har gått 3,6 kilometer! Källa Stegräknaren.se

Det var icke bättre förr!
Jag inledde denna blogg med ett citat om kvinnligt skönhetsideal från förr - avslutningsvis kommer ett annat citat; "Den manliga idealbilden av kvinnan lockade till karikatyrer och de modets överdifter som förkonstlingen ledde till ackompanjerades redan på 1700-talet av lika märkliga försök till ordnande åtgärder. ”I England förelades parlamentet på 1770-talet ett lagförslag där det hävdades att den kvinna som frestade eller lockade en man till äktenskap med hjälp av fala påfund som parfym, smink eller olika attrapper som lösbröst, löständer, löshår eller styva underkjolar, skulle undergå straff för häxeri och giftermålet upphävas. Lagförslaget antogs dock inte. ” Källa PupulärHistoria


Maria 

Läs hela inlägget »

Hur fantastiskt som helst att just denna dag fylla 55 år, dessutom konstatera att det är fint att vara just jag.

Det spritter av ett tokigt fnitter i mig, jag upplever inte ålderns tyngd.Det är ju kul med födelsedagar - en anledning att sätta gudkant på dagen.

Jag minns vad min farmor sa när jag konstaterade att vi hade så kul och mysigt tilsammans, trots att hon var så mycket äldre;
"Du ser skalet, härinne i mig är jag som du - en ung själ." 

Jag ska njuta av denna dag på genom att jobba lite, göra ett träningspass och framåt kvällen fixar min man middag. Mysigt.

Lyssna på Helen Sjöholm and Solala;
"Håll fast en kort sekund
Och lev och älska nu så märker du, det blir en härlig stund. Därför vår bästa tid är nu, är nu, är nu"


Maria 

Läs hela inlägget »

Det är tydligt att Primavera kommit hit till Nazaré. Det är underbart med fåglar som kvittrar, naturen som blomstrar och att man kan snart glida in i sina flippflopp. 
I min vardag är den stora nyheten att jag har börjat på artrosskola.
Jag vill förstå om jag ska förändra min träning, övningar som ska läggas till eller plockas bort för att jag ska må bättre, dvs slippa smärta. 
Bara artros. 
Jag är så lättad över att min smärta "bara" är artros! Det hade varit så mycket krångligare med en skadad menisk.
"Artros är en vanlig sjukdom, som ger värk i lederna. Det finns ännu inget läkemedel mot artros, men mycket som kan göras för att lindra besvären, berättar fysioterapeuten Carina Thorstensson."
Solklart är att träning är den bästa behandling. Ledbrosket mår bra av belastning.  Stilla är olämpligt! Knäleden mår bra av att få rätt balans mellan uppbyggand och nedbrytning av brosket  Ont och smärta är inte farligt.
Det jag ska bli bättre på är att dosera mina aktiviteter. Jag ska lära mig vilka rörelser/aktiviteter jag ska undvika eller korta ned rent tidsmässigt för att slippa få ont. Jag har redan förstått att roddmaskinen är något just jag ska undvika. Konstigt eller hur.
Min löpning inte är hotad, den har ju inte gjort ont, jag får ofta mer ont av att promenera. Nåja,  jag inser att alla mina aktiviteter skall doseras klok så jag förstår att det även gäller löpningen. Men men - tjohooo löpning är ingen no no. 
Märk väl, det är jag själv och hur jag upplever smärtan som avgör vad jag kan göra. Märk väl att tränin och motion är nyckeln till att lindra besvären. Hurra! 
Tips.
Genom att träna rätt, mår knän bättre. 
Här kommer lite träningstips just för knän. Rätt teknik skyddar dina knän. 
Artrospodden
Uppfriskande lärorikt om artros just på artrospodden som görs av Vetenskap & hälsa som är ett samarbete mellan Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Malmö universitet och sjukvårdsförvaltningarna inom Region Skåne. Här lysssnar du på artospodden.
Kosten, följer du Ann Fernholm? Om inte klicka in på hennes blogg här. 
Humor, se denna roliga video. 

Glad påsk 
Maria 

Läs hela inlägget »
You had me at hello You had me at hello

Får man gnälla lite? 
Så tänker jag för mig själv. Jag som nu flyttat till Portugal, får jag gnälla lite? Jooo, men visst får jag det. Jag menar att jag ju på FB och Instagram kan följa hur ni lider därborta i hemlandet. Ni har det kallt och det snöar. Ni har det grått och isigt. Detta år har verkligen Kung Bore drabbat Sverige. 

Men vi då. 
Här fick vi besök av först Emma, sedan Felix och nu Gisele. Jag pratar stormar och jag pratar regn i form av kraftiga störtskurar. Ok. Regn behöver vi. Men storm? 

Ja ja. 
Vi har nån dag då och då där vi kan sitta ute och äta lunch, sitta i solen och bli för varma. Men ni har skidspår, sol och frusna isar. Ni kan äta apelsin och frysa om fingrarna. Ni kan få kalla tår och komma in och värma dem. 

Vädrets makter. 
Jag talar med andra som bor här i landet. Det sägs att vädret inte är som förr. Ena året inget regn. Torka. Detta år regn, storm, kyla. Det sägs att såhär brukar det inte vara. 

I väntans tider. 
Så även här längtar vi efter den vår vi känner igen. Vi väntar.
I väntan på ( våren och värmen som stannar) tänder vi ljus på kvällarna. I väntan på (våren och värmen som stannar) suckar vi av och ann. I väntan på ( våren och värmen som stannar) tänker vi att klaga ska vi inte göra! Vi har tak över huvudet och mat på bordet och kläder som skyddar. 

Özz Nûjen 
I väntan på ( våren och värmen som stannar) tränar jag och hinner dessutom läsa en hel del böcker och artiklar. Då stötte jag på en krönika av Özz Nûjen - läs mera här. Tycker först att han kanske har en poäng, men så minns jag alla sköna som inte är på FB inte Instagram, som inte alls tränar men ändå inte tar tag i sina liv, som ändå inte funderar kring; Är livet bara det här? Borde  jag ringa mina föräldrar?  Suger mitt jobb? Vad händer egentligen i Syrien? Varför gjorde Alliansen ett sånt fiasko med Nya Karolinska? Ska jag läsa någon ny bra bok? Jag tänker att det nog inte är bara är "träningsfreaks" och "gymselfieknarkare"som kan irritera en.

Ps.
Ps. Sådär. Nu har jag gnällt lite och ändå inte sagt ett ord om mitt onda knä som just nu i denna skrivande stund har gått från galen smärta ( dag ut och dag in) till smärtfritt de senaste 48h - jag vet inte varför. Ska träna idag igen , se om smärtan håller sig borta. Ds

Maria 

Läs hela inlägget »

Om du inte vill veta vem Andrew Cotton är.
Läs inte denna blogg.
Om du inte är intresserad av hur höga vågor Andrew surfar.
Läs inte denna blogg.
Om du är den som aldrig haft problem med skador eller sjukdom.
Läs inte denna blogg.

Du som  läser min blogg vet att jag har problem i min rygg som sätter sig i mitt vänstra ben. Bild rygg. 
Hur tjotjim positiv jag än försöker vara finns det dagar då jag känner mig uppgiven; rehabträningen för mig inte framåt som jag förväntar mig, eller jag har helt enkelt jäkla ont. Trist. 

Date med en surfare av rang
Av en slump stötte jag på Andrew Cotton som också rehabtränar. Det ena ledde till det andra så vi bestämde att jag skulle besöka Andrew på Surfacadmy som ligger här i Nazaré. Lite om Andrew som i november 2017 hade  oturen att skada sig när han surfade här i Nazaré -  du måste se klippet - klicka här. Andrew var också med på Skavlan - klicka här. Här berättar han om när han föll från en 18 m hög våg och skadade sin rygg, (48.38 in i programmet)


Vad har då jag, världens räddaste kvinna ( jo jag avskyr höjder och farter) gemensamt med denne unge modige surfare? Jo, vi rehabtränar båda våra ryggar. Vi gör faktiskt samma övningar ibland. Vi kan ibland tappa suget, bli låga och tycka att tillståndet är negativt. Men. Vi plockar båda upp oss. Vi tänker båda på att det vi tidigare gjorde med nöje, Andrew gillar att  surfa och jag gillar att springa , just det vill vi göra igen - just det SKA vi göra igen. Det vet vi båda. 

Taktik
Andrew berättar för mig att han ser rehabträningen som sitt jobb. Att varje dag är strukturerad kring olika träningspass. Vi pratar om att ”latmasken” ibland vill få oss att tro att det bästa är att stanna i soffan, ligga kvar i sängen men att vi båda veta att just detta gör allt sämre.  Vi pratar om hur kroppen förvisso behöver sömn och vila för att bli frisk, men att träna muskler och- eller  kondition måste göras efter skador. Andrew berättar om promenadens vikt för honom, nu när han inte får springa. Jag lyssnar, tänker att just så är det, det börjar med promenad. Man måste orka gå innan man springer. 

Målbilder
När ska man komma tillbaka? Andrew trodde att han skulle vara tillbaka februari 2018, denna målbild är ändrad till juni 2018 i Australien  och funkar inte det blir det hösten 2018 här i Nazaré.  Att revidera en målbild är inte negativt utan en konsekvens av att man vet mera än tidigare. Revidera målbild är inte att ge upp. Att inte utvärdera sin träning och sina resultat är däremot möjligen ett långsamt farväl till det mål man satt.  Jag tror att det har varit mitt eget problem. Jag har envist bitit mig fast vid ett flåshurtigt ”jamen-det-ska-gå” inte utvärderat. 

Jag frågar; Hur vågar du surfa dessa vågor?
Andrew berättar att han visst är rädd många gånger, men att rädsla inte är farlig, det handlar om att hantera sin rädsla. ( jo jo, tänker jag). Dessutom säger han att han över tid surfat större och större vågor. Det är inget du gör pang bom. Andrew säger att han inte är en tävlingsmänniska men att han helt enkelt insåg att han var en bättre surfare på större vågor. Såklart tillstår han att det vore stort om han kunde slå det officiella världsrekordet som innehas av surfaren Garrett McNamara
Men bittra fiender är de icke, de är vänner. Surfare kanske är lite som bergsklättrare tänker jag. Man unnar varandra att besegra elementet. 

Alla är förälskade i  Nazaré
När jag frågar Andrew om hans favoritplatser här Nazaré funderar han lite, säger att såklart måste man gå ned till fyren och se platsen där han surfat och där världsrekordet i bigwave surfing är slaget. Ät en god middag på Celeste, eller någon av alla de andra restaurangerna.  Stanna upp och prata med de som bor och verkar här i Nazaré, vänliga strävsamma människor. Dessutom, glöm inte ta trapporna upp till Sitio, bra vardagsmotion som ger puls och vill man kan man springa upp och då blir det träning. Jag håller med!

Energikick
Måste säga att den här lilla pratstunden med Andrew gav mig energi, kan han så kan ju jag. Jag tänker också på hur rätt Andrew har i att Nazaré är en perfekt plats att återhämta sig på. Klart att man kan få bakslag i sitt träningsupplägg men om vi håller fast vid våra passioner, söker sätt att träna och motionera som leder oss tillbaka till den passion vi har då finns det inget som kan stoppa oss. 
Jag är djupt imponerad även av de som surfar Big Wave - det är inget jag ägnade en tanke åt när jag bodde i Sverige men här är det nästan i varje andetag en tanke som rör vid vågor och faktiskt också vid surfing. Men nej, jag kommar aldrig att surfa - jag är för rädd :) eller om sanningen ska fram, helt enkelt inte intresserad av denna aktivitet. 

Till dig
Lycka till önskar jag er alla som surfar på livets små och stora vågor - glöm inte att träna inför dina vågor - en tränad kropp klarar eventuella missöden bättre än en otränad. 

Här några länkar för dig som vill veta mer; 
om Andrew
om Andrew
Om Nazaré

Maria 

Läs hela inlägget »

Vädret är toppen. Titta på bilden, inget filter. Underbar blå himmel och i ryggen just nu - solen. Jag sticker inte under stolen med att jag gillar dessa solvarma/solheta dagar och de svala nätterna - då sover jag gott med öppet fönster. 

Min träning, går framåt, det är väldigt mycket rehab fortfarande - men jag börjar tycka att det ger mig en del. Helgen kommer att vara lite annorlunda, vi drar till Lissabon där Torbjörn ska springa 10k. Nej det är uteslutet för mig, gå 10k kan jag men inte springa - funkar inte ännu med min rygg. 


Fredagsmyset för mig denna fredag handlade för mig om att lägga en ansiktsmask. Dagens trningspass blir ett konditionspass, får se om det funkar med intervaller löpning eller om det blir cykel. 

Maria 

Läs hela inlägget »

Jag älskar god mat. Jag älskar mat där råvarorna är valda med omtanke. Jag strävar efter att varje måltid som jag äter ska vara god och vara tillagad med bra råvaror. Inte alltid det funkar, men oftast. 
När jag inte lagar mat själv då kan jag här i  Nazaré välja att gå på Taberna d'Adelia som inte fått någon stjärna men som omnäms i Michelin Guide som en restaurang värd att besöka. 

Såhär får man sina stjärnor;
Stjärnorna delas ut endast baserat på maten som serveras. Fem kriterier vägleder inspektörerna i bedömningen:
1. Kvaliteten på råvarorna
2. ”Hantverket” – dvs smaken och tillagandet
3. ”Personligheten” – dvs hur väl kocken lyckas i att hitta ett eget uttryck
4. Värde för pengarna
5. Kvalitet över tid – det ska vara en lika fantastisk upplevelse oavsett när du besöker restaurangen.

Grattis till tre stjärnor - jag ser fram emot den dag jag sitter där och njuter av det ni serverar på Frantzén.

Maria 

Läs hela inlägget »